Minneslund

För att minnas alla själar på gården som har somnat in för sista gången, finns här en liten minneslund.

Hulda frá Lambleikstödum

Efter Huldas sista tävlingssäsong sommaren 2009, då hon fick en vacker 3:de plats rosett på Gydas klubbmästerskap utanför Sandviken, så bestämdes det att Hulda nog skulle gå i pension. Hulda betäcktes med Eldur och det blev ett sött hingst-föl döpt efter Eldurs ägare, Litli-Elvar. Under tiden Hulda var dräktig så fick hon fång och hade svårt att röra sig. Även hennes höft var utsliten och vi bestämde våren 2011 att nu skulle Hulda få vila. Vi saknar Hulda enormt speciellt hennes personlighet.

Dreyri frá Kaldbak

Drejjan köpte jag från Vemdalens Islandshästar hösten 2006. Jag köpte honom för hans vackra pannlugg...

Det finns ingen häst jag trillat av fler gånger både snygga och snörpliga vurpor. Du lärde mig så mycket och när jag gjorde rätt så ställde du alltid upp. Att rida en fyrgång på Dig var som att gå igenom en mindre förlossning.

Min vän jag saknar Dig och jag fattar inte egentligen hur allt kunde sluta så abrupt. Jag hoppas att Du har det bra med dina kompisar Grimnir och Gisli på "De evigt gröna fjällhedarna". Jag kommer aldrig att glömma Dig.

Kosken

Janes älsklings kissemiss. Överallt där Jane låg, där låg också Kosken, katten alltså. Åkte Jane bort och låg borta några nätter så var Kosken djupt förgrymmad.

Som råttkatt var Kosken ganska värdelös de sista 5 åren. Hon specialiserade sig mer på fågel. Det var en ganska tacksam sysselsättning för henne då Tommy bestämde sig för att mata in alla fåglar i Surahammars kommun. Man kan säga att Koskens diet var ganska varierad, speciellt på sommaren...

Gisli

Jane hade slutat röka och satt på internet och funderade på vad hon skulle göra med pengar hon sparade. Hittade en liten sju-månaders hingst och en vecka senare kom han från Kristianstad med stor Hästbuss. Med tiden blev han ganska stor 148 i mankhöjd. Vi hade precis påbörjat inridning då han drabbades av akut tarmvred. Gisli blev 5 år.

Grimnir

Grimnir kom med båt från Island till Sverige som 5-åring. Han kom samtidigt till Vemdalen som Dreyri. Där gick han som turhäst fram tills han flyttade med Martina ner till Elingbo november 06.

Den 2:a mars i år drabbades Grimnir av tarmvred och det slutade med att han fick somna in.

Grimnir var en positiv och glad häst som många kommer att sakna. En av hans specialiteter var att slicka på folk, en mer eller mindre charmerande egenskap beroende vem man pratar med.

Nu galopperar han förhoppningsvis omkring på de stora fjällhedarna i hästarnas himmel.

Vi saknar honom.

Pila

Jane hittade en annons om en silversvart islänning, som senare blev en fux med bläs som hette Pila. Mamma och Gunnar åkte ner till Tyskland och på hemvägen så plockade dom upp "lilla Pila". Pila var lättlärd och samarbetsvillig men samtidigt ganska barnslig. Våren 2006 var kall och sen, så därför när det äntligen blev varmt så var alla ormar extra giftiga. Pila fick för sig att leka med en orm och det slutade med bett i mulen. 10 dagar efter att Pila blivit biten fick vi avliva Pila på grund av att hennes sväljreflexer försvunnit.

Honey

En Skotsk Terrier med försmak för levande sork. Hon var oslagbar när det gällde att leta upp sork. Rekordet låg på 3 stycken sorkar, svalda levande, inom 5 minuter. Hon var faktiskt bättre än katten. Honey var dessutom en ganska hemlig hund, hon drev rådjur tyst. Hon älskade jakt lika mycket som Gunnar och därför var hon alltid i Gunnars närhet när hon var med till kontoret. Vi saknar hennes "wouw wouw" fortfarande.

Maskot

Maskot vilar nog i osthimlen, tror vi. Maskot var Tommys katt och lika förtjust i ost som Tommy är i godis.

Under senare år så liknade Tommy och Maskot mer och mer varandra. Långa smala ben och stor mage.

Vi har aldrig sett Maskot ta någon mus, men en och annan fågel hamnade i hans gap.

På våren 2007 så blev Maskot dålig. Han hade svårt att äta och ville inte ens ha ost. Han vilar idag i slänten bredvid Honey.

Ouzo

En kamikaze kisse från Vemdalen. Ouzos mamma hade dött när han var några dagar gammal och Martina hade fått hjälp att flaskuppföda honom. När Ouzo blev stor nog att flytta hemifrån så insåg Martina att "skalleball hunden" nog skulle äta upp Ouzo. Därför fick Tommy Ouzo. Ouzo hade inga begrepp och hade som förkärlek att attackera bilar och ligga framför bilhjul etc.